En liten vits med att ha en blogg om min hund Seger är att verkligen skriva ner de stunder där träningen går så där underbart bra - och därigenom minnas dom bättre. Och idag hade vi en sådan stund. Hallelulja moment!!! Vi har inte spårat sedan tidigt i våras och Seger var verkligen motiverad att följa spåret och hitta pinnarna. Han hade lite bråttom i början men ju längre han spårade desto behagligare tempo. Alla 5 pinnar markerade han superbra, plockade upp och vände sig till mig. Godisburk som slut, fanns ingen anledning att missa. Hoppas hoppas att det är ett tecken på att Sigge Seger har påverkats av det vi varit med om på sista tiden och blivit en smula mer samarbetsvillig.

Tänk att jag lyckades ta mig runt 2,5 km spåret! Men då hade jag Stefan+Jiva som hare. Och så hade jag Seger i koppel och kopplet var bundet runt midjan. Faktum är att jag aldrig skulle börja springa frivilligt. Men nu är ryggen på mycket god väg att paja igen så det är bara att bita ihop.

När man springer med Seger får man räkna med att ha en piraya hängandes i armarna. Men det gick ganska bra idag. Han har naturligtvis blivit äldre och är inte lika barnsligt lekfull längre. Men han plockade några poäng i dag med....När han började bita mig sa Stefan: "Spar på krafterna Seger". Han blev alltså uppmärksammad för dåligt uppförande. Vi ska inte låta oss luras mer!!!! Jag tänker aldrig mer tappa humöret - jag kommer bara att vara LUGN.

   Idag är början på resten av ditt liv.

Jag har inte riktigt bestämt mig ännu för om jag ska ha fullt förtroende för Bengt som vi träffade idag. En sak är klar - han har mycket bra ideer och syn på hur ledarskapet skall gå till. Sen vet jag inte om jag är beredd att gå fullt lika långt som han förespråkar. Jag vet inte om jag gillar allt när jag ser honom jobba med sina hundar....de ser....avprogrammerade ut. Otrolig vilja att jobba för honom men tänker de själva? Är de lyckliga? Vad gör en hund lycklig? Är det olika på olika hundar? Bengt menar att en hund är lycklig när den kan följa sin ledare. Många frågor snurrar i huvudet.

Det första som hände när vi kom dit var att han tog Seger i koppel ute på deras altan och sedan släppte han ut en av sina tikar. Seger ville så klart fram till den hunden men Bengt stampade till i altanen, använde kroppen och med kroppsspråk "tryckte" Seger därifrån - sen stod han still. Seger reagerade på överraskningen med att morra till, men förstod - han gick inte fram till den andra hunden efter det. Det började regna så vi gick in och fortsatte i deras kök. Faktum är att vi fick se en sovande (ja i alla fall vilande) Seger på köksgolvet fast flera av Bengts hundar kom och gick i köket - han behövde inte bry sig - han var fråntagen ansvaret.

Vi kom dit 9 och åkte därifrån vid 13. Vi fick flera tips på hur vi ska agera för att få vår hund att bli imponerad av oss. Ett av de mer spektakulära tipsen är att överraska/skrämma hunden för att "komma innanför hundens skal". Tanken är att hunden kommer att imponeras av att jag lyckas skrämma den, men det viktigaste är hur vi gör precis efter handlingen. Då ska man stå lugn, trygg, stor och stadig och bara vänta. Vänta på att hunden slappnar av, blir såsig, så småningom har avreagerat. Därefter, när hunden är i rätt sinnestämning, bjuda in hunden, den kommer att fjäska för dig, slicka dig i mungiporna. Bengt gjorde allt detta på Seger och kanske att det funka. Seger morrade när Bengt sedan kliade honom på magen, han stannade upp men fortsatte klia - han var beredd att ta ett bett - han var psykiskt starkast. Kanske blev Seger imponerad av honom. Bengt fick så småningom en rejäl "tvätt" i ansiktet.

20 augusti ska vi ha uppföljning av det hela och då kommer Bengt hem till oss. Återkommer med hur det går!

Foto taget av Maria Dahlberg på korning Bro-Håbo BK i maj 2010

Nyss hemkommen från en promenad med hundarna i skogen. Hundarna vet preciiis när vi börjar närma oss bilen för då är det dax för en springrunda. Idag gick rundan uppenbarligen genom ett träsk. "Vi kommer till ett träsk. Vi kan inte gå under det. Vi kan inte gå runt det. Då måste vi gå igenom det. Klafs, klafs, klafs". Länge sedan jag såg dom så skitiga. Man kunde inte gissa, att Jiva någonstans därunder var ljushårig. Synd jag inte knäppte en bild. Nu ligger dom på tork på verandan.

När vi skulle hem startade inte bilen. Som tur var hade vi en liten nedförsbacke så vi rullade igång så småningom. Ifall du råkar ut för samma sak: Slå på tändningen - det glömde vi!

Grattis till mamma som fyller år idag! Vi kommer imorgon!

Nu är jag inte riktigt säker längre att Bengt är den "frälsare" jag trodde att han var. Har hört historier som gör att jag blir mycket tveksam....

Efter samtal med goda vänner har en magkänsla börjat infinna sig och en plan börjat ta form hur jag ska gå till väga. Så här tänker jag:

Seger har alltid varit väldigt snabb att reagera på handtecken. Jag börjar fundera om alla ord som kommer ur människor inte hjälper utan skjälper i hans fall? Hur skulle det bli på lydnadsplanen om jag bara använder kroppsspråk? Testade att göra lite dirigeringsövningar med handtecken ikväll och Seger reagerade bra på det. Han "lyssnade" och var uppmärksam. En annan sak jag testade var att få honom att backa bara med kroppsspråk. Lyckades.

Jag tror (vet) även att jag är, inte bara en curlingmamma, utan också en curlingmatte. När Seger brister i uppmärksamhet gör jag allt för att han skall titta på mig när det är precis tvärtom jag vill att det ska vara. Jag kommer från och med idag inte varken att titta, klappa eller söka hans kontakt. Jag ska titta över hans huvud, ignorera, vända mig bort. Kan det vända på situationen och få honom att vilja jobba med mig? Fixar jag några veckors "istid". En annan sak som han "bestämmer" är när han vill bli klappad. Han puttar på oss och vi kliar. Kliar vi Jiva, trycker han alltid sig emellan. Jag ska inte gå på det något mer!

En annan sak jag funderar över är att jag ska cykla med honom. Jag ska bevisa att jag kan "springa" mycket fortare än honom och jag kommer att orka mycket längre! Även det en värdig ledare i en hunds ögon?

Gör allt detta mig till en bättre ledare i Segers ögon? Får det honom att tycka det är värt att "följa" mig?

Ja, längtar gör jag till tisdag den 27:e. Vi ska åka med Seger till Bengt Rödseth i Gyllerboda här i Vendel. Ni kan hitta hans hemsida på adress www.fageljagarens.com eller www.gyllerbodahundcenter.com . För en mindre förmögenhet ska vi se om han kan hjälpa oss att bli värdiga ledare för Seger. Kan han få oss att få fram lite "Will to please"? Om så bara en gnutta är det värt pengarna. Faktum är att vi aldrig fått Seger att ge sig någon gång. Han har aldrig kapitulerat - inte så att han har visat underkastelse. Bengt förespråkar vänliga metoder så det känns bra - bara hundspråket till hjälp. Han var inne på samma linje som jag, problemen har att göra med att tiken dog när han var valp. Seger fick aldrig lära sig veta hut och vi har inte lyckats ersätta hennes uppgift. Men hur fixar man det nu?

Ska bli mycket spännande.

   Jag är helt övertygad att vår hund Seger skulle klara sig i det vilda. Han är den mest varglika hund jag träffat. Han har alltid hittat saker att käka - både inne och ute. När han var liten valp skrämde han slag på matte när han slukade en hel storråtta (död full med likmask). Fort gick det för matte var ju på väg att dra den ur munnen. Annat vilt som stått på matsedeln är t ex en lite ekorre, en överkörd svullen grävling och många rådjurskadaver som han hittat ute i skogen. Det värsta är att han alltid vaktar sina äckliga fynd. En gång utspelades en brottningsmatch med husse när S rymt till ett kadaver liggandes i vägkanten. Seger visade tänder, morrade men husse gick in med liv och lem - man kan inte lämna en lös hund vid trafikerad väg....bara tur att det inte blev några stygn. Andra sätt som Seger skaffar sig mat på är ur soptunnor - ställ ALDRIG en soppåse på trappen. En dödssynd i vår familj. Vid sommarstugan här bredvid brukar han vittja deras eldtunna i jakten på gamla matförpackningar. Kan ju finnas någon gammal pizzakartong med en degkant.

Numera får vi ha middagsbordet någorlunda för oss själva. Men det fanns en tid som Seger ansåg att matbordet kunde bestigas när han var sugen. Har jag slängt ner den hunden 10 000 gånger från bordet så har det inte haft ett uns av effekt. Det som har hjälpt är, förutom Jiva, en sprayflaska med vatten på bordet. DEN har han respekt för. Nu behöver vi bara greppa vilken flaska som helst på bordet, rikta den mot honom, och han viker undan!

Men - det betyder inte att köket är säkrat. Vänder man ryggen till i en millisekund kan hela köttfärspaketet från köksbänken vara slukat. Likaså grillen behöver ständig övervakning när den är i bruk.

Våran Seger hittar något ätbart överallt. Han är som en dammsugare.

Vi har ju låtit våra vovvar bada i pölarna i Vendels grustag nu när det varit så varm. Men icke mer!

Hörde idag av en bekant att en 15 årig flicka fått blodförgiftning genom ett sår på benet när hon badat i Vendels stenbrott. Stillastående vatten med en massa läbbiga bakterier som frodas i värmen. I grustaget badar måååånga: fåglar, människor, hundar och gud vet vad. Liiiiten pöl, vaaaaarmt och iiiiingen genomströmning av vatten. BLÄ!