Nu kan alla ni som inte varit hem till Bengt R. titta in i hans kök och kolla in hans hundar. Vad tycker ni? Är han svenskt svar på Ceasar Milan? http://www.youtube.com/user/gyllerbodahundcenter#p/a/u/1/HWVE0-JVgYA

Sedan i tisdags har min kropp inte riktigt fungerat som den ska. När kettlepasset var klart var det knappt att benen bar mig den korta vägen tillbaka till kontoret. De bara skaka! Det är klart man gör som passledaren säger - man tar i av kung och fosterland, bara liiite till och liiite till. Veckan som gått har varit ett helvete. Jag har knappt tagit mig upp och ner för trappor, än mindre in och ut ur bilen, rena tortyren. Att sätta sig ner på toaletten har inte alls varit självklart. Det är långt ner när lårmusklerna skriker av värk. Men nu så, nu börjar det släppa så smått och ett nytt pass närmar sig - på tisdag!

Kettlebellen ska med sina 8 kg upp i luften igen!

Yes!

Nu lyckades jag logga in igen! har inte kommit in på min blogg sedan i augusti men nu är jag här! Tror att min lilla dator har fått ett virus för allt ser väldans konstigt ut, alldeles svart och inga bilder syns.

Hundarna mår toppen, lite halvfeta som sin matte!

men på tisdag ska tanten börja på gympa och gå på "kettlepass". Återkommer med rapport - om jag lyckas logga in.

Idag har vi haft besök av hovawart-flickor till Segers stora förtjusning. En blondin vid namn Saga frågade chans - och visade tänderna. Dubbla budskap hihi

I vår familj har vi tre bilar. Idag har alla tre bilar varit på varsin verkstad. Hur stora är oddsen att alla pajjar samtidigt? Inte så stora kan jag tro. Forden fick akut nytt avgassystem då det plötsligt trillade ner. Renaulten har fått nya bromsar så nu går det att bromsa igen :) och Dennis Volvo har fått framvagnen inställd OCH nya framdäck efter ett besök på en trottoarkant som slutade med punktering . Inte nog med att man blir utan bil för ett tag DET KOSTAR PENGAR OCKSÅ! Jag för min del hade hellre rest till Spanska solkusten eller varför inte Kroatien....jag ska börja åka buss och cykla......och bli rik ;)

När vi hämtat hem en av bilarna nu på kvällskvisten stannade vi i skogen och spårade hundarna och jag. Seger hade en av sina bättre dagar (gick uruselt sist vi spårade) och spårade galant men missade 3 av 7 apporter av någon anledning. Och Jiva hon hade snäppt upp tempot sen sist! Härliga gosiga underbara voffsingar!

I lördags hade vi en hel förmiddag i svampskogen. Stefan och jag packade frukosten i ryggsäck och hittade myyyyycket svamp.

I söndags hade jag en hel dag för mig själv och valde lingonskogen för några timmar i sällskap av jyckarna. Jiva hittade rätt snart ett smaskigt ben och försvann längs skogsvägen för att gömma sitt byte. Husse ringde en stund senare och sa att hon kommit hem. Seger däremot "hjälpte" till att plocka. Han struttade ikring, badade lite i ett kärr, nosade, åt lingon och försökte ett tag få igång en lek genom att knycka min jackhuva. Men så plötsligt var han borta. Som uppslukad av jorden. Jag ropade och ropade men ingen hund. Så jag gick hem. Och vem låg på trappen om inte Seger. Han hade ledsnat på mig och gått hem :) 

...du tar din hund i koppel och går en promenad  och sedan (när den är rastad) stannar du efter vägen och bara står still. Vad gör din hund då? Vad vill du att den ska göra? Jag skulle vilja att mina hundar kopplar av. De ska helt enkelt lägga sig ner och somna. När deras ledare stannar och signalerar "här slår vi läger ett tag" ska de reagera på det. De ska inte behöva sitta på helspänn. De ska inte behöva bli oroliga. De ska inte börja gnälla eller skälla. De ska bara behöva - vila. Ikväll testade jag det. Vi gick en skogsväg helt utan trafik och människor som stör och jag stannade. Vi stod still i ca 40 min, helt tysta, mitt på vägen. Ingen av hundarna blev ljudlig och ingen av dem blev orolig. Seger la sig ner efter 30 min men Jiva la sig inte alls på den tiden. Jag trodde att det skulle vara tvärt om - att Seger skulle ta längre tid på sig att slappna av.

Jag har lärt mig ikväll att min lugna hund faktiskt hade en högre tröskel till avslappning. Jag gillar när man kan prata med hundarna utan att säga något.

En alldeles jättetrevlig träff med goa träningskompisar fick vi till på söndagseftermiddagen. Den här gången i Vattholmaskogen. Seger och Jiva fick varsitt spår, 400 respektive 200 m. Maria var så snäll och gick ut Segers sträcka. Jag har en teori om att om man aldrig går rakt fram utan hela tiden kryssar fram så att Sigge Seger får anstränga sig hela tiden för att inte tappa spåret så minskar risken för att han tappar. Tyvärr var han nästan överladdad idag så det gick lite för fort, men jag tror fortfarande på min teori, han kom i mål galant men gick tyvärr över 2 av 5 apporter (rakt över). Ska jag vara efterklok skulle vi gjort uppletande först så han fick springa av sig lite innan spåret.

Jiva har ett helt annat tempo - hon går nästan fram och är mycket noggrann. Med mer erfarenhet kommer hon att vara kanon i spårskogen!

Efter kvällspromenaden vill Seger gärna ligga på gräsmattan med ett mjukisdjur (i det här fallet en plyschtomte) i munnen - och somna - och snutta . Vad man inte kan se på bilden är att han några sekunder senare rusar ut på åkern - det kom visst något spännande i näsan. Men falskt alarm....inga rådjur att stöta bort denna gång.  

..var man nere på jorden igen då.

Jiva har ont i ryggen - inte konstigt hon inte ville träna igår. Och Seger - ja va ska man säga?