och Jiva har fortfarande inte gått ner för trappen. Hon måste vara jättekissnödig.

...mig en akustisk gitarr. Fasligt vad pilligt det var att få dit fingrarna på rätt ställe! Tar nog ett tag att lära sig det här.

Jiva har fått medicin för artros och hoppas det kommer att hjälpa. Hon går koppelpromenader men är fasligt sugen på att springa med Seger. Tycker att hon är bättre redan.

Den här helgen har vi "operation gå ner för trappen själv". Under många månader har vi kört med allsjöns trix för att Jiva ska gå ner för trappen i Glädjen själv. Men hennes rädsla har såklart accelererat och fr om idag är det slut med det. Sedan kl 8 i morse har hon stått på övervåningen och gnällt. men vi tänker inte ge oss. Seger har fått käka frukost själv och vi har varit på en långpromenad - utan Jiva. Och tro mig - det har inget att göra med hennes artros. I Vendel går hon ner för trappen hur lätt som helst men i Glädjen är stegen öppna och blir tydligen läskigare. Inte så konstigt när hon springer ner för att det ska gå så fort som möjligt vilket medför att benen halkar. Vi har försökt att träna men inget har hjälpt, det har som sagt bara blivit värre. Någon som har ett bra tips?