En alldeles underbar söndag. Strålande sol och takdropp - våren kommer att komma så småningom! Vi sov länge och packade sedan frukost i ryggsäck och begav oss ut i skogen. Tänk att sitta på en sten med en kopp te i handen, solen i ansiktet och älskade vovvar och sambo i sällskap. Det är livet på en pinne!

Seger fick även idag dambesök och nu får man lov att säga att han vet vad det går ut på. Pang på rödbtan!

Nu ska jag baka bullar!

Seger sugen på matsäcken

Jiva tittar vad Seger gör

         Vårt gamla knotiga äppelträd 

En ganska behaglig dag idag - och den är ännu inte slut. Vi började med sovmorgon, sen långpromenad, hämtade tidningen, frukost, Seger fick dambesök och valpar är ev resultatet om drygt 60 dar. Sen snabbt iväg på innebandy - tyvärr en match som "vårt" lag förlorade. Efter det åkte vi hem , gick en promenad med hundarna och tittade på rallytävling hemma på skogsvägarna. Ruskigt vad fort det går! Och ruskigt vad nära en del står! Tänk om bilen skulle åka av.....

Tänkte berätta om en dröm jag hade för några dagar sedan. Jag satt i baksätet på en bil  och såg en mötande Volvo, silverfärgad, komma rakt emot den bil jag satt i. I hög fart frontalkrockade vi och sekunden innan tänkte jag att nu dör jag. Och det var just vad jag gjorde. Jag blev aldrig rädd och det konstiga är att det var ganska behagligt. Det gjorde inte ont utan livet bara släcktes ned, ungefär som en pixlig skärm där pixlarna slocknar några i taget och allt blir vitt. Ingenting. Mycket märkligt. Kan nån förstå varför man drömmer sånt?

Nästa helg är sista helgen stora sonen bor hemma. Måste pyssla om honom lite extra den här veckan!!!!

Dagens stora händelse har varit Segers. Med en beslutsamhet som få, greppade han ett stadigt tag om midjan på fröken Saga och vips var hängningen ett faktum och Seger kommer med stor sannolikhet att bli pappa om några månader. Det gick väldigt smidigt och snabbt. Det här är han bra på!

Kennel Sagolika kommer förmodligen att gulla med söta små hoffevalpar som till börja med är alldeles ljuvliga men som väldigt snart förvandlas till små monster.

Jag minns - och jag glömmer inte Seger som valp!

"Fallskärmsjägarskolan (under en kort period känd som Fallskärmsjägarkåren) är lokaliserad till Karlsborgs garnison i Karlsborg, Västra Götalands län. Fallskärmsjägarskolan ingår som en del i Försvarsmaktens underrättelsebataljon. Förbandets uppgift är främst underrättelseinhämtning. Förbandet har bland annat förmåga att förflytta sig med fallskärm, helikopter och båt".

Ja nu är det ett faktum. Äldsta sonen flyttar till Karlsborg den 31 januari. Rubriken "Vilja - Mod - Uthållighet" är förbandeds motto. Och vad tycker mamma om allt det här då? Ja, det är blandade känslor. Jag är glad för hans skull för jag tror att det är något han väldigt gärna vill göra. Men livrädd att han ska fastna i det militära och åka ut i världen på otäcka uppdrag! Numera får man (efter 3 mån grundutbildning) anställning av försvaret och får då göra 6 mån ytterligare träning, till i det här fallet, fallskärmsjägare. Man får lön under tiden och kanske är det lockande att fortsätta - hur många ungdomar får ett jobb i dessa dagar?

Men nu är det bestämt så det är bara att gilla läget.

Försöker jag se positivt på det hela så kommer det att vara en fin merit i hans CV. Han har ansökt och blivit uttagen bland 20 st andra som gruppbefäl. Hoppas det för med sig några ledarskapskurser som kan komma till användning i det civila.

Men huvaligen - träna för att vara med i krig? Är det klokt de? 

Nu är ledigheten slut! Sitter här framför datorn och har INTE någon lust att gå och lägga mig. Man är inte trött kl 22 när man har varit ledig så länge som jag. Hur kommer det sig att man vänder på dygnet? Människan borde vara anpassad till jorklotets cykler vid det här laget och inte behöva mer sömn än att man vaknade vid 8-tiden alldeles av sig själv när det börjar ljusna. Jag kan faktiskt meddela att jag inte klivit ur sängen förrän 10-tiden de allra flesta dagarna och då behöver jag inte nämna när jag kommit i säng....och hundarna har anpassat sig!

Lyxigt har det varit att ha hundarna runt sig hela dagar och slippa sätta dem i hundgården på morgonen. Lite lydnadsträning har vi såklart hunnit med till vovvarnas belåtenhet - de sover alltid så sött efter ett arbetspass.

Och sedan alla långpromenader! Fastän snön ligger djup har vi kämpat för att gå upp stigar på skogsvägarna. Men till slut gick det inte! Det kom för mycket snö. Idag har jag fått hjälp av ett gäng hästar med ryttare som banat väg genom snömassorna. Men vet ni vad som är baksidan med de? Det vet jag! Den svarta hunden har noga parfymerat sig i färsk hästskit!