I morse gick vi upp tidigt för att åka till Vaxholm och låta exteriörbeskriva Sigge Seger. När jag tog ut honom ur bilen när det började närma sig vår tur förstod jag att det var en löptik i närheten. Heeelt okontaktbar - korven var innnte intressant och vovven gnällde konstant . Mycket riktigt; den söta lilla hovawarttiken vid namn Salsa löpte.....och mina minnesbilder från ett allt annat än angenämt kennelläger kom tillbaka. Seger var då i värsta slyngelåldern ca 1,5 år, ouppfostrad, Salsa löpte även då och Seger var heeelt oregelig. Som jag skämdes över denna hund...och dessa bitterljuva minnen fick mig att vilja lämna Vaxholm i oförrättat ärende imorse. Men vi stannade kvar när jag tänkt igenom det hela och älskade Sigge fick sin titel KORAD!!! Tyvärr inte utan att han gjorde "succè" genomm att klättra som en galning på exteriördomaren (som några minuter tidigare klämt på Salsa) och han fick till ett massivt juckande mot domarens ben....Det var helt enkelt en brottningsmatch för att få alla tassar att vara kvar i backen....starka krafter som testosteronet sätter i gungning. Men domaren tog det på rätt sätt - hon tyckte det var en väääldigt social och tillgänglig hund!!!

Glömde skriva att Jiva nu är vår alldeles egna prinsessa! Kennelägaren har meddelat att hon inte ska ta fler valpar på henne och därmed övergår hon helt i vår ägo.

När våren kommer är det meningen att man ska vara ute i det fina vädret. Men icke picke. Sedan i torsdags har jag varit däckad i en dunderförkylning som behagade sätta sig i bihålorna. Igår stog jag inte ut längre så jag uppsökte läkare på Tierps akut. Men inte fick jag något pencillin inte. Han tog sänkan, och eftersom den bara var lite förändrad påstod han att antibiotika inte skulle hjälpa. Så det var bara att åka hem med ett sprängande huvud och försöka se positivt på det hela. Det som inte dödar det härdar.

Vovvarna har desto mer vårkänslor. Jiva har löpt sedan den 1 april och nu är det den 11:e så Seger börjar vara lite på. Det går fortfarande att knuffa bort honom men om några dagar är det förenat med valpfara om man inte rent fysiskt håller dom åtskilda. Morgonpromenaden fixade vi med båda hundarna tillsammans. Han är stark den rackarn och målmedveten när det är dax. Och Jiva ställer upp sig så fint, det har hon gjort i flera dagar.

På torsdag ska de till hundpensionatet - kunde inte ha blivit sämre timat. Men jag har pratat med dom och dom säger att dom tar emot löptikar. Hundarna får naturligtvis inte vara i samma box utan åtskilda i olika stall. Känns inte så bra. Det är så mycket bättre när de har varandra.

....månader är det exakt mellan Jivas löp. Detta innebär att Seger började intressera sig för hennes bakdel igår. Igår var det också exakt två veckor tills vi ska till London. Hundarna är då inbokade på Lejonbols hundpensionat i Rasbo men ett löp ställer naturligtvis till det. Hur sjutton ska vi göra? Vänkretsen är inventerad. Släkten (den lilla) är också inventerad. Syster yster har ju numera en egen hoffe så jag tror innnnnte Jiva skulle tas emot med öppna armar. Möjligtvis av Eddie.....

Vår Londonresa var dåligt timad ur flera aspekter. Dennis kan inte följa med.

Han får inte permission från "krigsskolan".

Men en god nyhet är att Sätuna är positiva till utbyggnad av Glädjen! Vi ska ha ett möte och se om vi kan komma överens i frågan.

Lite hundträning hann vi med på förmiddagen. Vovvarna fick varsitt spår och ett uppletande i sällskap av Nina och Esther. Seger hade lite svårt att fokusera på lukten i marken men han var desto bättre på uppletande. Jiva förstod nog inte riktigt att det var spåra hon skulle göra från början så vi fick börja om en gång. Då tuffade hon på och hittade resterande pinnar och slutet med en korvburk. Den hunden är väldigt motiverad av mat! och faktiskt kamp också när jag tänker efter. Hon är helt enkelt lättmotiverad och hon anstränger sig hela tiden som vi gör något kul ihop. Hennes uppletande var mest inställt på att hitta rådjursspillning men rätt som det var låg en människodoftande pryl framför nästan och då blev det fart till matte för att få korv! Jag tror jag ska satsa på att hundarna bara får hämta en sak. Nästan jämt har de full fart ut på första och full fart in med prylen. Det borde jag vara nöjd med! Varför fortsätta och nöta flera skick när jag vet att farten mattas? Om man alltid avslutar med den där känslan av att man är så himla nöjd med sin hund så smittar det naturligtvis av sig på hunden och den kommer med tiden att vara mogen för flera skick. Huvudsaken att hunden tycker att det är kul!