En liten vits med att ha en blogg om min hund Seger är att verkligen skriva ner de stunder där träningen går så där underbart bra - och därigenom minnas dom bättre. Och idag hade vi en sådan stund. Hallelulja moment!!! Vi har inte spårat sedan tidigt i våras och Seger var verkligen motiverad att följa spåret och hitta pinnarna. Han hade lite bråttom i början men ju längre han spårade desto behagligare tempo. Alla 5 pinnar markerade han superbra, plockade upp och vände sig till mig. Godisburk som slut, fanns ingen anledning att missa. Hoppas hoppas att det är ett tecken på att Sigge Seger har påverkats av det vi varit med om på sista tiden och blivit en smula mer samarbetsvillig.