Vi har fått besök över helgen. En liten svart fyrfoting vid namn Eddie. Det är min systers familjs nytillskott som är av samma ras som Seger och Jiva. Seger är Eddies morbror. Och det går ju absolut inte att låta bli att jämföra honom med Seger när han var i samma ålder. Eddie är en mer normal hund. Visst bits han en del, drar i håret, hoppar som en studsboll osv, men han är absolut inte som Seger. Den här krabaten kan man hålla i och få honom att lugna sig - han får inte panik och blir arg. Han kan njuta av att bli kliad. Han kan somna med en människa vid sin sida - Seger var tvungen att gå iväg för att somna. Eddie söker människokontakt både i soffan och i sängen - han vill gärna sova nära. Vi kan sitta still i soffan och titta på tv utan att bli anfallna av en galning med sylvassa tänder. Han kan gå på promenad utan att sitta fastnaglad i knäskålar och byxor HELA TIDEN trots tillsägelser (som peppar ännu mer). Han är som valpar brukar vara.

Han är INTE som Seger var.

Seger kunde aldrig koppla av i en människas närhet. Han terroriserade oss HELA promenader. Han blev aggressiv när vi höll fast honom - gick inte att klippa klor mer än en åt gången. Fråga veterinären som vid 12 v skulle vaccinera honom! Seger bet honom och veterinären klappade till honom. Han sa: Den här kommer ni få problem med! Tror ni Seger tog åt sig? Nej han viftade på svansen....

Tänk när vi satte oss i soffan på kvällen, Seger hade fått en långpromenad för att vara trött. Då bröt helvetet lös. Han hoppade, skällde och bet oss. Hårt. Och han gav sig ALDRIG. Jag minns en gång då jag tänkte att nu har jag ihjäl skithunden. Jag hade med alla medel försökt få honom att förstå att nu var det nog. Jag hade till och med lyft upp honom och kastat in honom i tvbänken utan att det hjälpte. Då kastade jag ned honom för trappen....det gjorde inget om han dog...så arg var jag. Vet ni vad han gjorde? Han gnällde till, viftade på svansen och gick upp för trappen....

Seger är inte som nån annan hund jag mött.

Att det ordnade sig till slut beror på två saker. Dels kom Jiva till oss för 1,5 år sedan. Ingen kan "döda" honom som hon. Hon känner genast när Seger börjar "komma upp i varv" och brottar ner honom, tar struptag, håller fast, snurrar honom gärna något varv tills Seger gnyr på rygg och har gett sig. Och han ger sig inte i första taget. Denna procedur upprepas VARJE dag oftast i början på promenaderna. Seger har alltid sårskorpor runt halsen, så man förstår hur mycket Jiva får ta i för att han ska ge sig. Hon gör liksom jobbet åt oss - får flocken i balans. Det andra är att vi håller fast honom med sidan mot kroppen och stryker honom sakta över hela kroppen. Med tiden har han kommit att uppskatta detta. Men det tog tid. Nu kommer han ofta och trycker sig mot en och vill bli klappad på detta sätt. Han slappnar då av. Jag kan numera klippa alla klor på en gång - första gången vid ca 2 års ålder.

Vilken Seger! I dubbel bemärkelse

 

Ann-Louise

4 juli 2010 19:19

Man kan bara säga att ni gjort ett otroligt jobb med den hunden! Kan tänka att du gett upp många gånger...Men nu har han lugnat ner sig betydligt Det är stor skillnad! Heja Jiva!!

 

Charina

4 juli 2010 19:58

Bra kämpat...och det bästa med det är att ni får trippel tillbaka :-)'

http://rodegardenskennel.bloggplatsen.se

 

Maria

15 juli 2010 23:22

Vilket jobb ni lagt ner på denna hund. Av någon anledning är det dessa bråkstakar (både när det gäller hästar och hundar) som alltid kommer ens hjärta närmast. Du ska se att du kommer att få så mycket glädje av den hunden! Håller alla tummar, och stor eloge till Jiva som måste vara en mycket förståndig jycke! (Tur också att du kom tillbaka till bloggandet:)

http://www.storlurs.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min svarta hund Seger kommer aldrig mer att få springa lös i skog och mark. Det beslutet tog jag raskt när han (bara ca 100 m hemmifrån !) för några veckor sedan drev och sedan fällde en älgkalv efter en kort sträcka. Älgkon var bara ett par meter ef...

.....för Jiva. Hon är konstig. När vi ska gå på promenad har hon i några dagar ställt sig med alla tassar i marken och inte velat gå framåt. Drar man lite i kopplet så kommer hon så småningom igång och hon har efter ca 100 m trippat på som vanligt me...

Fredagkväll för 1,5 v sedan åkte vi akut med Jiva till veterinär Rembacken på jourtid. Vi hade som vanligt varit ute på morgonen på en skogsrunda och sedan låg hundarna och sov hela dagen för det var så varmt. När Stefan tog in dom för lite mat på kv...

För första gången på säkert ett år var jyckarna och jag till brukshundklubben på kvällskvisten. Pontus skulle spela boll uppe i Tierp så då passade jag på att beträda appellplanen. Och vilken hund jag har! Han gick som tåget! Tränger tyvärr lite i fo...

Tänkte bara bjuda på lite bilder ifrån vår visit hos Segers valpar förra helgen. Sötnosarna hade hunnit bli 6 v och så där underbart rultiga och gosiga. Tänderna var förstås ganska vassa men det får dom vara när man är så söt! Sen kommer några bild...