Visst hade jag förstått att något var på gång men fick det bekräftat först för en vecka sedan. Blodprickar på golvet. Jiva löper... Det innebär att hon får tillbringa vardagarna i min bil utanför jobbet och Seger får tråkiga dagar ensam i hundgården. Därför var det extra skönt att det blev fredag och sedan ledigt i två dagar.

   Den här veckan har varit speciell på fler sätt. Vi har nämligen haft en tjej boende hos oss i Vendel som kommer från Spanien. Utbytesstudent med vår spanskpluggande tonåring. Speciellt har det varit på flera sätt. Stefan och jag kan inte ett ord spanska och hon kan inte ett ord svenska. Kan ni tänka er frustrationen vid middagsbordet? Att vilja men inte kunna prata med en människa som bara sitter decimeter ifrån en.

   Det visade sig också att hon var väldigt hundrädd. Och vad händer med hundarna då? Självklart känner de detta på flera meters avstånd och Jiva kläcker ur sig ett morr ända nerifrån tassarna. Vi fick till slut (efter flera dagar med kompostgaller i fler än ett dörrhål) spanjorskan att mata en hund i taget med köttbullar. Så nu är det något bättre. Hon kommer att ha traumatiska upplevelser med sig hem till Spanien stackarn!

   I onsdags var jag till klubben och tränade. Seger gjorde framsteg med hindret - självständigt uthopp. Nöjd.

   Idag har vi varit till Månkarbo och bytt till sommardäck. Sen har jag haft dåligt samvete för att jag inte varit till klubben på städdag, men tröstade mig med att sitta inne vid datorn och skriva senaste styrelsemötes-protokollet.

   Kvällspromenad på väg från Örbyhus när vi skjutsade ungdomarna till tåget. Nu sover hundarna efter en skön långpromenad. En ligger inne och en ligger ute - vi vill INTE ha några valpar! Jag vet en som vill. Jiva. Har aldrig sett en hund som kan lägga svansen åt sidan som hon kan!