Efter en långpromenad nu på kvällningen tog jag fram lite köttbullar och tränade lite lydnad på gräsmattan. Och vilken kille! Han trippade på tå i fotgåendet, slängde sig i backen på nedläggandet och sprang i 180 på inkallningen. Platsliggningen låg han som fastfrusen i backen och bara tittade på mig. Kanske har det varit nyttigt med ett uppehåll i vårt umgänge? Älskade, bästa, supersöta Seger!!!!!!!!

Att vovvar har jaktinstinkt är jag fullt medveten om, men när en stackars ekorre får sätta livet till känns världen orättvis. Jag tröstar mig med att den säkert var sjuk eller skadad och därför inte hann upp i ett träd. Då kan man ju säga att Seger faktiskt gjorde den en tjänst som förkortade lidandet. Konstigt, hade det varít en stor fet råtta hade man jublat - duktig Seger! Men en söt liten ekorre - då är man helt plötsligt av en annan åsikt. Har inte allt levande samma värde? Nu blev det djupt...

   Igår blev Segers "hage" färdig här i Vendel när vi fick upp vår hemmasnickrade grind. Fin va? Inte lika uppskattad av Seger då den skiljer honom från friheten på andra sidan. Han ser bra ynklig ut då han står och kikar genom staketet stackarn. Om han av en snäll människa blir utsläppt så blir en självklar destination dammen. Han älskar att svalka sig i det kalla vattnet.

   Den här veckan har jag knappt hunnit hälsa på Seger. Mån fyllde Stefan år, tis och ons var jag inte hemma förrän efter 22. Först jobbet i Stockholm och sedan presentationer för trädgårdsfolk på kvällarna. Tors var jag helt slut, det är krävande att börja nytt jobb. Men roligt!!!