Det blev ett ganska långt spår igår med 4 apporter och 2 matburkar. Han spårade bra och hittade alla apporter och burkar men näsan var stundtals full med vilt. Till och med en oerfaren spårförare som jag förstod ganska enkelt att det var andra dofter i näsan än från mina sulor. Hur kommer man åt det då tänkte jag? Ja till att börja med så berömmde jag honom mycket när jag visste att näsan gick där den skulle. Och sedan sa jag Nej när jag visste att intresset var något annat. Hoppas det fungerar...

Imorgon bitti ska vi ut i skogen med Maria och Nina och spåra igen. Ska bli intressant att se hur det går. Kul ska det bli i alla fall.

Natti natti