...om vilken tur man har som får träna med så duktiga hundmänniskor! Jag känner att jag lär mig massor bara av att studera hur andra gör. I torsdags förmiddag var vi till klubben och hade lite skoj. Seger hade så roligt så benen kunde inte ligga still under platsliggningen - han bara måste sätta lite fart på de andra. Men inte så uppskattat av matte...Lite pinsamt, men alla är vi barn i början. Det var bara att lägga om.

   Idag har jag jobbat hela dagen, men Seger och jag gick en långpromenad i Uppsalas utkant innan jag började. I kanten av ett skogsparti hade Seger turen att finna en halväten, helrutten hare. Jag handlade instinktivt och fick den ur hans mun ganska snabbt. Tyvärr är han snabb som blixten när det gäller "mat" så den satt i munnen på ett ögonblick igen. Nu bände jag upp munnen och se då tog det hus i he......Jag har aldrig mött en riktigt arg hund förut men nu har jag det. Som tur var hade jag rejäla lädervantar för hans tänder satt i vänsterhanden och han gav sig inte. Jag är inte orolig över hans reaktion, jag förstår att han ilsknade till när jag försökte ta hans byte. Nej, snarare över min egen. Jag blev så förvånad att jag inte agerade. Jag försökte bara få bort honom med hjälp av kopplet och lyckades så småningom med hjälp av en lyktstolpe. Hade jag varit en hund, hur skulle jag ha agerat då? Förmodligen hade det blivit slagsmål och starkast hade vunnit. Nu tror jag ingen vann - eller gjorde han det? - haren ligger i alla fall kvar på trottoaren. Tacksam för inlägg i ämnet.