Igår kväll tränade vi tävlingssituation på klubben. Jag insåg att det inte är något jag har problem med. Det lilla jag har tävlat med hund har inte gett några traumatiska upplevelser som har gjort mig skrämd. Jag jagar inte upp mig eller drabbas av knäsvaghet, hjärtflimmer eller blackouts. Jag ser mig själv som ganska cool. Naturligtvis är jag nervös men i positiv bemärkelse. Jag blir i en sådan situation mer skärpt och vaken vilket jag hoppas smittar av sig på hunden. Men ny hund, nya upplevelser. Min förra hund Jason visste jag mer var jag hade. Har en känsla av att Seger kan överraska...

Mina tävlingsproblem ligger nog mer på ett annat plan. Har stora krav på mig själv att lyckas på tävlingsbanorna vilket lite kan ta bort glädjen i att träna. Nu vet jag ju om det så då är det lättare att göra något åt!!!

   Vi hann med en platsliggning med hundarna som för Segers del gick bra. Han har inte så stor erfarenhet i den situationen med flera hundar så jag tog det säkra före det osäkra och belönade ofta. Duktiga, supercoola, bästa Seger!