Ikväll efter jag varit på styrelsemöte på brukshundklubben tränade vi lite apportering i köket. När vi började med apportbocken för ca ett halvår sedan var det mycket tugg och svårt att tro att det någonsin skulle bli något annat. Men se idag var det andra bullar! Tuggandet har så sakta försvunnit sista månaderna med hjälp av klickern såklart och mycket tålamod. Korta korta stunder i munnen har blivit längre och längre. Genombrottet jag talar om ligger i att Seger idag klarat att apportera bocken ända från köket till hallen och sedan kommit in till mig och satt sig fot utan att tugga. Det ni! Det är inte dåligt av en yster tonårshoffe!

Annars har dagen för Segers del handlat om bl a ett försvinnande ute i skogen - var borta i ca en kvart, tjugo minuter. Han kom sedan tuffandes därifrån vi kommit med en tunga som slips... Skönt att han hittade tillbaka i alla fall.