Igår morse ringde Maria och undra om jag hade lust att träna vid klubben. Och tänk va bra det kändes. Perioden med en vovve som slickar backen med nosen är över och vi tränar med kontakt igen!!! Vi fick tips på hur vi ska träna hoppet och komma vidare i framförgåendet. Det allra bästa vi gjorde var att träna hälsaövningar. Och dominans. Tror jag kommit på det. Halvstrypet inspännt, kopplet strax under öronen, så kort koppel som man kan tänka sig och sedan promenerar jag med armen "fixerad". I början protesterade han hej vilt men tänk att igår kunde jag gå tvärs över appellplanen med en hund som följde mig istället för tvärt om! Jag får inte ge honom chansen att bli så där stark så det blir helt okontrollerat. Det verkar som om de här snäva fysiska gränserna gör honom lugn. Stefan har också provat och det funkar.

   Nu till något annat. För andra kvällen i rad ordnade Seger så han fick sig en kvällsdusch inklusive massiv schamponering. Vad är det för konstig instinkt som säger att en hund ska rulla sig i allt äckligt och ruttet som finns i en skog? Kan någon svara på det? Är det hundars parfym? Den här gången var det tarmarna från en likmaskstinn grävling som var orsaken till badet. Det absolut vidrigaste jag känt lukten av, på år och dar!!! Det värsta av allt är att man som hundägare måste gå fram till hunden (och snusket) ta i honom och tvinga honom därifrån annars skulle han säkert vara kvar där än idag! Blä!

I tisdags gjorde Seger sin första dag på hunddagis - och den sista. Han var inte välkommen mer, efter en endaste dag. När han kom på morgonen fick han följa med föreståndaren in i hennes hus tills det fanns tid att gå promenad och se hur han gick ihop med de andra hundarna. Han hade börjat med att lyfta benet mot hennes soffa och sedan fortsatt att slå en drill mot hennes ben när hon satt vid frukostbordet och intog sin frukost. Han fick bassning och levererade därefter en liten morrning som grädde på moset...

Vid promenad med en 1-årig labradorkompis (i koppel) uppträdde han dominant och buffligt under lek så labradoren inte ville vara med längre. Förtvivlan rådde under tisdagskvällen. Hur sjutton ska jag kunna jobba i Stockholm, Stefan med sin egna firma, om inte Seger har någonstans att vara?

Men nu har vi tänkt om. Vi ska kasta ut hönsen i Glädjen och göra om hönshuset till hundgård och varmbonat hundhus. För 2000 kr i månaden (som dagiset kostade) får man mycket stängsel och material. Och mycket hundmat - kanske räcker åt en hundkompis ;-) Sedan kanske det där med Stockholmsvistelsen löser sig ganska fort...

Ska för övrigt kontakta Gerd. Vi behöver vägledning i uppfostran av den här jycken.

Ska man röntga armbågarna på hovawart? Fick frågan av veterinären när Seger låg på rygg under röntgenapparaten i morse. Han låg still, kämpade inte alls emot och lät sig hållas fast utan att drabbas av panik!!! Höfterna var bra - förmodligen en A- och en B-höft! Skönt. Enligt uppfödaren har rasen inte alls problem med armbågarna så röntgen av framspirorna var i onödan.

Gick super ikväll! Man blir så himla glad när "lilla" gubben knatar ut i kopplets längd på kommandot "före" även när targeten är borttagen!!!! Annars tränade vi bara kontaktövningar. Trixa fick agera störning. Vov vov

Ja, då har jag gjort det...Anmält till appell spår 5/10 Knivsta. Hjälp. Mycket träning kvar - blir roligt att ha ett mål. Det vi behöver träna mest på är framförgåendet, platsläggande och hoppet. Ska ut och träna med detsamma.

   Trixa är hos oss en vecka då hennes familj är på semester. Det är faktiskt enklare med två hundar. Trixa är en utmärkt "barnvakt" till en energisk gosse som Seger. Hon ryter i när Seger "blir för mycket". Ska passa på att använda Trixa som konkurrens i träningen.

   Imorgon ska Segerplutten till Upplands Väsby och få höftlederna röntgade. Håller tummarna att de är friska. Återkommer när jag vet...

Igår kväll var Seger och jag ut i skogen och spårade för att han skulle få lite "nosstimulans". Gick ganska bra faktiskt, en missad pinne på slutet då jag tror han fått vittring på slutet - ett paket köttbullar. Roligt att han apporterade pinnarna trots att jag gjort godisspår några gånger.

   Sedan var vi till klubben en snabbis för att försöka återfå självförtroendet på appellplanen. Började inte bra med en hare som sprang över gräset men vi lekte och hade kul så Seger släppte efter ett tag nosen från gräsmattan. Tränade håll fast med en annan apportbock än våran egen - det var tydligen svårare. Vi åkte från planen efter ca 30 min med lite positiv känsla i kroppen.

Lördag morgon for vi till Märsta BK för en hel helg med rolig hundträning. Trodde jag...

Dagen började med regn i Vendel så Stefan stannade hemma för att sedan dyka upp under em. Nåja, regnet avtog och det såg riktigt ljust ut. Jag och några till åkte ut i skogen och lät våra hundar spåra. Seger fick ett appellspår med korvbitar ute på ett hygge. Det gick hyfsat bra, han fick för sig att bada i en stor vattenpöl bara, innan han hittade slutet.

   Klockan två var det vår grupps tur att ha ett tvåtimmars pass med en kvinna vid namn Gerd Mortensen. Hon driver ett företag som heter Positiv Hundanalys i Västerås. Hon var jättebra! Verkligen! Efter ett teoripass gick vi ut på appellplanen i ihållande störtregn...Och det är ungefär här som jag förstår att det kommer att gå åt helv...En av tikarna som även var med i spårskogen löpte nämligen. Seger har uppenbarligen blivit stor nog att förstå vad det handlar om och går fram som en dammsugare över planen, med mig hängande efter sig, och med ett dyblött snorhalt koppel, har jag långt ifrån kontroll över situationen. Hade jag lugnat ner mig och tänkt efter skulle jag naturligtvis gått därifrån. Men - istället blir jag argare och argare vilket naturligtvis inte gör saken bättre. Önskar man kunde stryka ett träningspass ur en hunds medvetande - mitt agerande blev långt ifrån föredömligt... Vid en hälsaövning med Gerd håller han bokstavligt på att sätta sig på henne - han är uppe i ett varvtal som inte ens går att räkna till!

   Vi avslutar med platsliggning och jag ska lägga precis på ett ställe som vederbörande tik legat och vilat på. En snäll "kollega" erbjuder sig att byta plats - men hennes hanne fixar inte heller det så de får också flytta sig (en klen tröst). Min förmåga att åstadkomma en lyckad brukshund blev nertryckt så långt ner i stövlarna som bara går...

   Seger vill inte ha någon mat varken lörd kväll eller sönd morgon och pälsen har börjat rasa av. Kan de börja fälla så himla tvärt?

   Med facit i handen hade det varit fasiken så mycket bättre att tillbringa helgen någon annanstans. Regnet vräkte ner, kennelvärdinnan var berusad när vi kom (lördag morgon) och säkert när vi åkte med, hon skrek och levde rövare så vi inte kunde sova förrän framåt småtimmarna (tonåren kommer sent hos vissa), hela arrangemanget var uselt förberett - inget utom de två timmarna med Gerd var på programmet, verkar som det gick ut på att sitta i sin husvagn och dricka öl, det var flera löptikar...

   Vi packade ihop tältet och drog hem. På em körde vi ett rapportpass med Trixa och Mnjusi från Hudiksvall - fan så mycket roligare!!!