Idag (Oj, visst igår nu mera) har jag skjutsat barnen på träningar kors och tvärs och sedan städat. Dammsög säkert en påse full med hundhår. Nja - överdriver kanske lite ;-)  På tisdag är det träning igen. Ska bli KUL! Lyckades fånga Seger på bild när han tittar ner från sitt favoritställe - matkällaren. Här tillbringar han en del tid och håller utkik efter rådjur ute på åkern. Lejonkungen!

Hela förmiddagen fick Seger tillbringa i bilen. Så när han äntligen fick en långpromenad vid tvåtiden, var det rejält spring i benen. Vi tog en lång tur i skogen och var tillbaka strax före tre. Men varför i hela friden rullar sig hundar i allt som luktar pyton? Hela halsen och bogen lyckades han smeta in i något som luktade avföring från en magsjuk. Det fick bli badkaret. Dessvärre var schampot nästan slut så inte får han några bamsekramar av mig på ett tag. Han tycker INTE om duschen men han hoppade i frivilligt med hjälp av några Frolic. Och ut frivilligt utan Frolic. Fort. Sen var det race. 180 knyck runt tomten och flera 360 graders piruetter på rad. Att han inte blir yr?

  Under kvällen hämtade jag grabbarna nere i Björklinge och när vi svängde upp på vår lilla väg sprang ett lodjur framför bilen! Wow! Vad häftigt! Inte lika häftigt när man tänker på att Seger kan råka illa ut när man knallar omkring på mörka stigar under kvällspromenader. Läste på nätet att en fullvuxen hane kan vara en meter lång och väga 25 kilo och det händer att de river älgkalvar som väger över hundra kilo. Men de har otroligt bra hörsel, så om jag börjar sjunga på Pirellis "Hero" när jag trampar runt  i skogsmörkret kommer de att springa lång väg! Fel låt vann!

Igår kväll fick Segers husse och jag en ingivelse att börja springa. Vårkänslorna spritter i kroppen och visst är det skönt med en löprunda i spåret - efteråt! Men helt klart var det en stor skillnad från förra säsongen. Kroppen kändes betydligt lättare att flytta framåt och det har jag flera kilo mindre att tacka för. En lättare kropp är resultatet från tio månaders hundinnehav med promenader morgon, middag och kväll. Självklart var Seger med i löpspåret. En förutsättning för att det skulle fungera var att vi var utrustade med en "skrammelpåse" (bolagskasse med två aluminiumburkar och lite skruv). Utan den fastnar man liksom i gapet på en leksugen hoffe och man kommer inte många meter. Det var inte svårt att missa oss på 2,5:an - vi hördes ganska väl!

   Så till spår på det andra sättet. Vovven och jag besökte idag Vendelåsen och jag hade med mig två burkar med köttbullar. De fick fungera som slut på varsitt spår ca 150 meter långa. Vidare hade jag klämt in en vinkel på varje och en apport på varje sträcka. Det första spåret var han väldigt ivrig att gå på, han fixade lätt apporten och vinkeln var klockren men sen...sen hade han lust att äta lite rådjursbajs eller något liknande. Jag puttade bort honom därifrån och "morrade" lite och sedan spårade han hyfsat till slutet. Jag är ju absolut ingen fena på det här med spår men jag tycker att nosen åker upp alldeles för ofta och han har väldigt bråttom och slarvar. Håller jag emot i linan resulterar det i att Seger provar en annan väg (fastän han är rätt) och då går han ju fel om ni förstår vad jag menar. Tips mottages tacksamt!!!! Det andra spåret gick bättre, apport och vinkel gick fint, men fortfarande lika vingligt och emellanåt hög nos.

   Targetstickan har idag varit fasttejpad i kökslådorna för att undvika att Seger "brottar" ner den och vi fick till några lyckade "framförgåenden" över köksgolvet.

   Imorgon hade man kunnat få vara ute i skogen och haft en underbar dag med kloka rapporthundar men om man heter Ankie så ska man tvingas in i en innebandyhall för att titta på sonens slutspel - livet är orättvist!

Fördelen med att vara arbetslös är att man kan sova länge och gå långpromenader i det fina vädret. Nåja, någon sovmorgon blev det inte. Seger tyckte att jag skulle gå upp när resten av familjen åkt iväg till sina sysslor. Han gnällde, hoppade upp och ner i sängen (där får han inte vara) och krafsade på ytterdörren tills jag kapitulerade. Jag gick upp. Och något fint väder kunde man ju glömma. Då var det bara det där med långpromenad kvar. Vi var ute i nästan två timmar och rörde på benen. Segers huvud fick lite träning också när vi gjorde ett uppletande uteefter en stig. Den här gången var jag nog lite övermodig och skickade en gång för mycket...vilket gav resultatet att Seger kom in utan föremål. Jag satte honom ner och gick ut själv och hämtade in. Nåja man kan inte lyckas jämt. Nästa gång ska jag prova att skicka honom i en ruta utan att han får synretning när jag lägger ut föremålen. 

   På hemväg från skogen stannade vi till på en gräsplan och tränade lite framförgående. Eftersom jag använder targetstickan nerstucken i marken, och Seger kan vara lite vad ska man säga, kroppslig på den ibland, har vi numera en lite kortare sticka. De går lätt av! Det är den tredje som går åt men som tur är kostar de bara 29 kronor på Biltema.

   Igår kväll fortsatte vi träna apportering i köket. Det är nog dax att flytta ut den träningen på appellplanen snart. Det funkar super utan störning!

Ikväll efter jag varit på styrelsemöte på brukshundklubben tränade vi lite apportering i köket. När vi började med apportbocken för ca ett halvår sedan var det mycket tugg och svårt att tro att det någonsin skulle bli något annat. Men se idag var det andra bullar! Tuggandet har så sakta försvunnit sista månaderna med hjälp av klickern såklart och mycket tålamod. Korta korta stunder i munnen har blivit längre och längre. Genombrottet jag talar om ligger i att Seger idag klarat att apportera bocken ända från köket till hallen och sedan kommit in till mig och satt sig fot utan att tugga. Det ni! Det är inte dåligt av en yster tonårshoffe!

Annars har dagen för Segers del handlat om bl a ett försvinnande ute i skogen - var borta i ca en kvart, tjugo minuter. Han kom sedan tuffandes därifrån vi kommit med en tunga som slips... Skönt att han hittade tillbaka i alla fall.

Jobbade halvdag idag så trots vädret gick Seger och jag en långpromenad vid lunchtid hemma i skogarna. I fickan hade jag petat ner en handfull Frolic, en bandyboll, ett mjukisdjur och en gammal socka. Idag vallade jag av en smal korridor ca 50 meter djup och placerade föremålen på rad långt ut. Sedan skickade jag med handtecken och han hämtade snabbt in det första föremålet närmast mig. Så roligt att se att han snabbt tar upp föremålen numera och springer in till mig (någon gång ibland kan han stå och fundera ett tag innan det riktigt kopplar vad han ska göra). Vinden låg på från vänster och konsekvent på alla tre föremålen sprang han i den högra kanten på korridoren och fick effektivt "in föremålen" i näsan. På det sista föremålet längst ut vände jag mig ifrån honom för att snabba på tempot in men se det får jag INTE göra, för då trillar sakerna ur munnen på honom. Jag höll mig passiv och efter en del funderande sprang Sigge Seger ut och hämtade in nr 3 för att kunna kvittera ut några Frolic. Tre av tre föremål, effektivt arbete, bra tempo och riktningen efter handtecknet. Kan man bli nöjdare?

I fredags förmiddag gick Seger och jag en långpromenad och passade på att göra ett uppletande i en glänta. Jag la två "linjer" med föremål i en ruta. Mitt mål var att få "utdelning" på mina handtecken och se det fick jag! Han sprang rakt fram och hittade ett föremål på varje linje - alltså totalt två skick. Strålande nöjd gick vi hemåt. Man ska sluta när det går som bäst!

   Inte lika nöjd var jag några timmar senare när vi träffat Maria och Trixa för lite lydnadsträning vid Sandviksbadet. Seger var mycket okoncentrerad och "rymde" t o m upp på vägen vid ett tillfälle. Som avslutning fick vi till en platsliggning i två minuter i alla fall som jag kände mig nöjd med.

   Igår la jag ett motivationsspår till Seger här hemma cirka 100 m långt med en vinkel en apport och en kattmatsburk på slutet. Men vad är det som har hänt? Från att ha spårat som en gud tramsar han runt, äter lite rådjursbajs och struntar blankt i att spåra. Andra halvan av spåret gick hyfsat. Tror att jag ska fortsätta med korta motivationsspår eller följa Marias råd och lägga ner helt ett tag? 

   Idag har vi varit i rapportskogen med Trixa - så himla kul! Det är så spännande att se om vovvarna springer rätt väg utan att göra några misstag. Trixa hade lite svårt att vara tyst på stationerna så vi fick sitta och mysa, käka smörgås och dricka te tillsammans.

Tänkte försöka mig på bloggandets konst! Jag kommer främst att använda den som träningsdagbok för mig och min vovve Seger. Igår kväll var vi på brukshundklubben och gick brukslydnadskurs för Eva &Tomas Ivarsson. Vilka människor! Man blir full av ödmjukhet, respekt och entusiasm inför deras kunskaper. Jag försöker "suga in" allt vad de lär ut och sedan omsätta det i praktiken med min egen fyrbenta varelse. Något man lär sig väldigt mycket på är att bara stå och studera hur de tränar sina hundar och sedan "apa" efter. Första gången på kursen konsentrerade jag mig på kontaktövningar, fotgåendet och nedläggandet. Igår hade jag fokus på framförgåendet och fick bra tips av Tomas hur vi ska "komma rätt" från början vid inlärning av det momentet. Herre gud vad mycket träning det kommer att krävas för att få det färdigt! Sedan "smakade" vi på lite krypövningar och det kändes som att det momentet kommer att gå ganska lätt?????

    Jag måste säga att jag är väldigt glatt överraskad av Seger på apellplanen. Jag hade befarat en bitande hovawart hängandes i min jacka (och gud vet var) men jag har fått förmånen att arbeta med en stundtals mycket koncentrerad hundkompis - peppar, peppar ta i trä! Mina nervösa förespeglingar om en skenande jycke med mattes mössa i munnen i triumf över hela planen har inte heller besannats. Kanske beror det på långpromenaden inför varje kurstillfälle. Tack Eva för det tipset. Något annat som verkligen har varit bra är när han får stå uppbunden mellan varven. Han lägger sig ner och vilar och när det är dax för träning igen går det ännu bättre! Längtar till nästa träningstillfälle - om ca 3,5 timme ska vi träffa Trixa och Maria. Då ska vi fortsätta med framförgåendet och krypet. Man vill ju visa framsteg och få beröm av Tomas och Eva (som värsta barnungen) ;-)